... hade jag en dröm om att åka till Afrika och hjälpa svältande barn. Jag hade en dröm om att få läsa till sjuksköterska och leva det liv som sjuksyster Lotta gjorde i flickornas julbok från 60-talet. Hon åkte till Stockholm och läste till sjuksyster, bodde på internat, hade på sig stärkta förkläden, blev kär i en ung läkare och åkte på äventyr till Afrika. Just så ville jag ha det. Men så kom den dagen, dagen då jag insåg att jag växt upp fel årtionde. Sjuksystrar bodde inte längre på internat och använde inte längre stärkta förkläden med tillhörande mössor på jobbet. Drömmen om ett syster Lottalivet kunde aldrig bli sant. Jag bestämde mig dock för att hålla fast vid en utav mina drömmar, nämligen att bli sjuksyster. Men hallå vänta nu tänker kanske ni, läser inte den här bruden till socionom? Jo men vänta lite jag kommer snart till min poäng. Åren gick och jag blev ännu lite äldre och insåg att det här med att hjälpa barn med sår på utsidan kanske inte var min grej jag ville hjälpa på ett djupare plan. Jag ville vara en tröstande, lyssnande och handlande person. Där av mitt val av utbildning. Jag har så länge jag kunnat minnas velat ta hand om människor och så också gjort, men det var först när jag nått en viss ålder jag insåg vad jag verkligen skulle göra av min fallenhet för att hjälpa. Det jag vill säga med det här är att alla människor har drömmar på insidan, drömmar som ligger där i väntan på att mogna fram och förändras med stigande ålder och förstånd. Jag tror att dreams can come true.
Jag har inte riktigt lämnat drömmen om att hjälpa utsatta barn i världen och vem vet i framtiden kanske jag jobbar med Socionomer utan gränser på en annan kontinent. Vad det gäller drömmen om att träffa den unge läkaren kan vi väl bara säga som såhär, I'm still waiting! /Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar